Ja i början undrade jag faktiskt om vi fått hem en illbatting eller en pungdjävul. Varnade barnen om att valpar bits men visste inte att de bits så mycket. Snobben kom hem till oss som 2-åring och min första hund bet inte alls lika mycket som valp. Dock var det 27 år sedan jag hade valp senast när Guinness kom till oss så minnet kan spela mig ett spratt. Barnen skrek i högan sky när han satte igång och jag skrek till jag med när han bet utan förvarning. Värsta var att han hoppade upp och bet oss i ansiktet. Den enda han inte bet och fortfarande inte biter är min man. Han visade direkt vad som var accepterat och vad som inte var det. Så borde givetvis vi också ha gjort men det var svårast för barnen. Nu när han är 6 månader händer det att han biter men absolut inte lika ofta som tidigare.
En annan sak som han börjat med är att springa efter oss och så biter han oss i vaderna. Han söker uppmärksamhet men ibland blir det lite väl mycket. Det gäller att stoppa ett sådant beteende och redan nu märker vi att han lär sig snabbt vad som är acceptabelt och inte.
Att taxar kunde hoppa väldigt högt visste jag inte. Snobben kunde hoppa hur högt som helst stillastående men tar Guinness sats så kan han komma väldigt högt upp på saker . Därför gäller det att man lägger undan saker som är farliga för honom eller som är ömtåliga. En gång hoppade han upp i klädkorgen som stod vid matbordet och fick tag på hästköttet som låg vid kanten. Tur nog fick jag tag i paketet innan han hade hunnit sätta i sig allt kött.
Guinness hittar på en massa upptåg hela tiden men tur nog har han lärt sig kommandot stanna. Han sätter sig då ned och släpper det han har i munnen. Guinness är en pappers- och plastätartax. När han får tag på sådana saker säger jag stanna. Han släpper det han har i munnen och då får han godis av mig eller endast beröm. Nu har han börjat hämta plastpåsar för att få godis. De är för sköna de små.